Min förlovning

En fantastisk dag i Juni förra förlovade jag mig mig. Det var kanske det bästa jag gjort i hela mitt liv. Solen sken den dagen och fåglarna kvittrade likt en saga från Disney. Vi skulle förlova oss nere i Västkusten och min man Peter hade köpt fantastiska förlovningsringar som vi skulle bära den dagen. Min farmor Susanne som är över 90 år gammal hade tillsammans med min släkt åkt i förväg för att överraska mig med en fest.

När jag och Peter kom ner till Smögen tog vi in på ett spa hotell som ligger alldeles vid vattnet. Varje kväll så kunde vi höra hur vattnet slog mot stenarna utanför balkongen. Varje morgon vaknade vi av ljudet från fiskmåsar som letade efter mat bland klipporna. Doften av saltvatten och blandningen av Peters parfym var magisk.

Vi började varje dag med att äta en stor "hotell frukost" med massor av smörgåsar, fil och färska bär. Varje gång Peter tittade på mig kunde jag känna hur det pirrade till i hela kroppen. Hans skogsgröna ögon lyste mot den blå himmeln och jag hade aldrig varit mer säker då på att jag ville spendera resten av mitt liv med honom.

Redan morgonen därpå gav vi oss iväg ut på en utflykt till ett par öar som personalen på hotellet hade rekommenderat oss att åka till. Öarna skulle bara ligga ett par kilometer utanför Smögen och de sa att många par åker dit för att förlova sig.

Vi köpte biljetter på pressbyrån och klev ombord på båten som skulle ta oss till det vackra öarna som vi hade hört så mycket om. Redan på båten kände jag hur nervös jag var inför förlovningen. Skulle Peter gå ner på knä? Vad skulle vi göra efter? Om jag blir sjösjuk finns det toaletter? Alla frågorna snurrade runt i skallen på mig men jag lugnade mig snabbt med en Skagen smörgås som jag hade tagit med mig i väskan. När vi kom fram till öarna skrek kaptenen "land i sikte!" på ett klassiskt sätt.

Vi klev av på ön och vinkade hejdå till båten. Överallt fanns det restauranger och små butiker där man kunde köpa allt från nyfångad fisk till pizza. Vi gick upp för en kulle som var klädd i gröna växter och överallt låg det skal från musslor som fiskmåsarna hade pickat sönder. När vi kom fram till en mysig glänta började vi duka fram smörgåsar och Peter öppnade en flaska med riktig Champagne. När vi druckit oss lite fulla och ätit oss mätta ställde sig Peter på knä för att fria. Han tog ram förlovningsringarna och frågade snällt som en riktig gentleman. När jag såg förlovningsringarna började jag gråta, tårarna rann och Peter fick trösta mig samtidig som jag torkade bort min maskara. Efter 10 minuter av gråtande kom släkten fram ifrån buskarna och brast ut i ett grattis. Vi skålade och åt både tårta och korv.

Det var den bästa dagen i mitt liv!